tozza

Har varit en minst sagt varm långfredag, även om jag fryslorten själv tycker att de fortfarande e för kallt för att vara ute i t-shirt längre stunder... Hade tänkt tatt in påskris, men så kom jag på att de kan jag ju inte göra me en allergiker i huset, så jag fann ett lämpligt litet björkoffer ute på backen som jag å barnen spökade ut med färgglada fjädrar :-) Sen åkte vi en liten sväng till mamma, jag hade köpt ett stort Ior-gosedjur till henne me ett påskägg i famnen, passar min mamma bra som är väldigt "ior" hehe. Emelie målade ett påskbrev till henne och Lennart som jag fyllde me lite godis. Barnen fick varsina påskägg å sen åkte vi vidare å mötte upp Robin hos hans mamma, Emelie hade målat påskbrev även till henne, men va lite blyg å ville inte lämna de så hon bad Rasmus att göra de istället, men när vi väl kom in så ryckte hon det ur näven på Rasmus: "Men! Ska du ge henne de nån gång då??" hehe. Barnen fick varsina påskbrev me godis och sen kom FARLIGA Robins bror Henric, de va iaf va Emelie tyckte hehe, sprang å gömde sig i ett hörn... Robins mamma ville att hon skulle skriva sitt namn på teckningen ute i köket, å Emelie sa att nej hon vågade inte för där satt ju Henrik... men nej de gjorde han inte, han stog alldeles bakom henne å sa att "ne de gör han inte alls de" å då vart de JÄTTEFARLIGT haha, jaja de om de... Åkte till jobbet å handlade grillmat å sen hem å tännde grillen. En grillkobra å 4 vitlöksschnitzlar, de vart mmmmmmmmmmmm... jo de blev lite kvar, men inte så himla mycket, vi äter verkligen som hästar asså. De som va en miss va den nya grillpotatissalladen som jag bestämde mig för att prova... den smakade exakt som tacodippen gör, så nej ingen höjdare, men den gick å äta iaf... Imorrn e de påskafton å nått Elmia blev de inte :( Får försöka knåpa ihop god mat istället då! GLAD PÅSK!

Inser att vi har varkligen inte råd me båda... egentligen har vi inte råd med ett utav de heller :( Men jag vet hur eld å lågor Rasmus skulle bli av å få se alla fina bilar där nere asså, å Emelie skulle helt klart tycka de va kul hon me, men hon har tjatat väldigt om påskmat istället, å att de hade vart så gott när de ätit de på skolan å så. Jag är himla kluven, för jag älskar mat å jag älskar fina bilar, så de känns kanske som de får bli Robin som får lägga den avgörande rösten... Oavsett så ska jag göra en glasstårta som jag sett i Aftonbladets bilaga: Mat & Vin. Den var verkligen påskig! Mangosorbet utanpå och hallonparafait inuti, det KAN INTE BLI FEL!!! ;-) Frågan e vart får jag tag på mangosorbet tro... hmmmm. För övrigt så jobbade jag nästan hel dag igår, de va slitsamt! Blir så trött när de e sårligt runt mig hela tiden, å butiken som e så trång gör att man blir stående å vänta titt som tätt å de om nått gör mig stressad. Somnade på soffan till en film igår förstås, å sov som en björn om vintern hela natten i soffan och vaknade lagom till att de va dags att klä Emelie till påskkärring, vilken tur! jag hade ju inte ställt nått alarm på telefon... Magen förstår jag mig verkligen inte på heller må jag säga... förra veckan va den helt ok så jag ringde till jobbet glad i hågen å sa att de två sista veckorna av sjukskrivningen går jag upp till halvtid istället, för de första åker jag på värsta grymma dunderförkyldningen å som om inte de vore nog så e min lilla son oxå dunderförkyld :/ PLUS att magen e inte alls lika bra längre som den va förra veckan :( Den har vart riktigt kass de senaste dagarna faktiskt :( Kan kanske bero på att jag vart sjuk på annat sätt samt att jag haft mens... verkligen ALLT som har me min kropp att göra går genom magen, inge roligt alls ska jag lova. Tänk om man ändå kunde få den där remissen snart så man kanske får nån klarhet i va de kan va för nått, men de kunde ju ta upp till hela 12 veckor, herregud! Jaja, GLAD PÅSK iaf :-)

Precis som storasyrran, ville Rasmus oxå klä ut sig. En Urgullig påskgubbe blev han. Jag som inte trodde jag hade nått att klä ut han me... där ser man va fel man har. Köpte inget nytt här, skjortan hade jag köpt ny för ett tag sen dock, så den va oanvänd, gött att grejerna kommer till bruk nån gång iaf :-) byxorna å hängslena e sånt jag fått å hatten va inlämnad till loppisen egentligen, å me en kajalpenna å rouge kan man göra mycket :-) Tror han tyckte han vart lika fin som jag tyckte hehe. Får se om kompisarna på dagis tycker desamma sen då.

Emelie har lyft mot blåkulla! Idag va de dags för påskfirande på skolan. Var inte så nöjd me de gamla röda tråkiga förklädet som jag hade sen förr, så åkte å köpte ett nytt rosa med huckle till igår på ÖB, så fann vi en blommig klänning samt ett stort typ huckle att ha över axlarna som kommer från min farmor, å se så fint resultatet blev :) Påskbrevsutställning och påskbrevöppnande väntade barnen på Kiöln idag, hoppas de får de roligt. Sen ikväll e de påskdisco som gäller för de små liven, det längtade Emelie verkligen till så hoppas att de blir lika kul som hon förväntar sig :-)

Kände att jag hade världens grej på gång, har känt de massa ggr i mitt liv tidigare, men aldrig vågat gå så långt som denna gång. Trots de så gick de inte riktigt min väg, en viktig hjälp på vägen sa nej, å då tog de stopp... Iaf för tillfället, känner att e de nått man verkligen brinner för så ska man bara inte ge upp. Tänk om... gör om... förbättra! För att hoppa in på nått annat så var jag nyss inne på Unicefs hemsida, skulle kolla om de hade några jobb att erbjuda... jag vill verkligen verka för varenda unge, jag lever bara en gång och vill göra nån nytta i mitt liv! Livsfarligt att skriva kanske, men jag vill inte resten av mitt liv slita för att "mycke ska få mer". Därmed inte sagt att jag tycker att alla ska ha lika, för de funkar inte. Den som sliter å brinner för nått ska helt klart få lön för mödan, hur skulle vi annars få en växande värld med nyskapande å nya företag å sådant? De e ÖVERDRIFTEN jag inte gillar... Ja iaf... såg ju direkt att för mig finns ingen möjlighet att vara me å kämpa för varenda unge för jag har ingen magisterexamen, har varken gått på univeritet eller högskola... jag hoppade av gymnasiet för att jag hellre ville jobba. Att jag brinner för barns välmående var tydligen inte det viktigaste... de viktigaste va att man va så högutbildad de bara gick, om man inte ville jobba me telemarketing då förstås... lura av människor pengar som egentligen kanske inte ens har intresse av att hjälpa till utan bara säger ja för att slippa tjatet... Ja minsann, vi lever i en konstig värld! Men men, som tur e går de ingen nöd på mig där jag e nu heller... Ibland känner jag att jag har världens bästa jobb, jag får va me å smaka på godisnyheter innan de allra flesta andra, jag får tänka å tycka själv, bestämma i stort sett själv över en stor konfektyravdelning, jag trivs med de å har utvecklats massa. De tråkiga e bara att även fast jag för de mesta sliter som om de vore mitt eget, så e de inte de å de kommer aldrig bli de, samt att jag har nått väldigt högt upp på "utvecklingstrappen" och jag VILL utvecklas, hela tiden!