Fattar inte...
...att om en vecka ska jag börja jobba igen, å ska göra de i två månader framöver... de känns både bra å lite jobbigt... bra för att få omväxling å träffa arbetskamraterna igen, så kanske jag tappar nått kg på min övervikt oxå när de blir lite mer gåing å sånt där, e ju inte allt för aktiv här hemma, e tvätthänginga å dammsuginga som e min motion hehe.
Känns lite tungt oxå å "lämna över" barnen till Norpan, men han kommer säkert att klara de lika bra som mig... trodde att vid de här laget skulle jag va så less på att gå hemma så jag skulle storma in på jobbet glatt typ, men så e de inte jag som vanligtvis faktiskt älskat att jobba å tyckt att de vart tråkigt att vara hemma tycker inte så längre, kanske ändras de när jag väl börjat jobba, men just nu så tycker jag de e så kul att va hemma me barnen å se Rasmus utvecklas varje dag å så... nu tänker jag att tänk om han gör nått nytt när inte jag e me å får se de o.s.v... men de e ju bara två månader som sagt sen blir jag hemma några månader igen, men vem vet jag kanske tycker de e så roligt att komma tillbaka till jobbet att när jag ska sluta där för att va hemma igen kanske jag tycker samma då som jag tycker nu fasst att jag vill va kvar på jobbet istället hehe...
Rasmus har iaf börjat att äta gröt så smått... eller ja så smått vet jag inte om de e för han e jätteglupsk tycker jag hehe, Emelie fick man tvinga att börja äta nått annat än ersättning typ, men Rasmus äter med god aptit :) Roligt :)
Fick sms av Sandra förut oxå, hon skulle till vetrinären me sin kattunge för den kanske hade fått skabb i öronen, mammas katt hade oxå vart så där konstig i öronen men hon hade tvättat å då hade de gått bort... hoppas att de inte e skabb, då får jag MYCKET dåligt samvete som inte upptäckt detta :(
För övrigt så funderar jag på att fixa till nått kul, en fest av nått slag eller nått, men de blir väl inget, sällan de blir nått av allt va jag tänker på...
Va på mvc förra veckan oxå... min BM tyckte att jag verkade sämre psykiskt igen, fattar ingenting, för de tyckte ju inte jag, har återbesök imorrn, får vi se va hon säger då... tycker de börjar bli jobbigt å påfrestande detta att springa till doktorer å sånt där hela tiden, önskar att de tar slut nån gång bara å blir bra lixom, undrar vad som krävs för att de ska bli de?
Egentligen kanske jag vet svaret... men det vill jag inte ens tänka på!
Känns lite tungt oxå å "lämna över" barnen till Norpan, men han kommer säkert att klara de lika bra som mig... trodde att vid de här laget skulle jag va så less på att gå hemma så jag skulle storma in på jobbet glatt typ, men så e de inte jag som vanligtvis faktiskt älskat att jobba å tyckt att de vart tråkigt att vara hemma tycker inte så längre, kanske ändras de när jag väl börjat jobba, men just nu så tycker jag de e så kul att va hemma me barnen å se Rasmus utvecklas varje dag å så... nu tänker jag att tänk om han gör nått nytt när inte jag e me å får se de o.s.v... men de e ju bara två månader som sagt sen blir jag hemma några månader igen, men vem vet jag kanske tycker de e så roligt att komma tillbaka till jobbet att när jag ska sluta där för att va hemma igen kanske jag tycker samma då som jag tycker nu fasst att jag vill va kvar på jobbet istället hehe...
Rasmus har iaf börjat att äta gröt så smått... eller ja så smått vet jag inte om de e för han e jätteglupsk tycker jag hehe, Emelie fick man tvinga att börja äta nått annat än ersättning typ, men Rasmus äter med god aptit :) Roligt :)
Fick sms av Sandra förut oxå, hon skulle till vetrinären me sin kattunge för den kanske hade fått skabb i öronen, mammas katt hade oxå vart så där konstig i öronen men hon hade tvättat å då hade de gått bort... hoppas att de inte e skabb, då får jag MYCKET dåligt samvete som inte upptäckt detta :(
För övrigt så funderar jag på att fixa till nått kul, en fest av nått slag eller nått, men de blir väl inget, sällan de blir nått av allt va jag tänker på...
Va på mvc förra veckan oxå... min BM tyckte att jag verkade sämre psykiskt igen, fattar ingenting, för de tyckte ju inte jag, har återbesök imorrn, får vi se va hon säger då... tycker de börjar bli jobbigt å påfrestande detta att springa till doktorer å sånt där hela tiden, önskar att de tar slut nån gång bara å blir bra lixom, undrar vad som krävs för att de ska bli de?
Egentligen kanske jag vet svaret... men det vill jag inte ens tänka på!
Kommentarer
Trackback
